Svenska
VerseNär natten ligger tung och kall,
och skuggor vandrar över stall,
då hörs en viskning genom snön—
ett ljus som rör sig sakta, skönt.
VerseVid fönstrets rimfrostrika glas
står världen still i vinterras.
Men över gårdens bleka mark
går hon som lyser upp vår stark.
ChorusSanta Lucia, nattens vän,
du bär en eld i mörkret än.
Där vintern vaktar varje stig,
går du och sjunger hem oss fri.
VerseI tysta rum där hjärtan gömts,
där gamla sorger brukat glömts,
slår lågor upp från dina spår—
som om en dröm i askan står.
VerseDin kronas glöd som stjärnors brand
har väckt den frusna själens land.
Och steg för steg i mörkrets tid
skänker du värme, hopp och frid.
ChorusSanta Lucia, nattens vän,
du bär en eld i mörkret än.
I skuggors värld, i stormens brus,
du leder oss mot hem och ljus.
BridgeOch vinden bär ditt stilla namn,
det viskar mjukt om tålamod och famn.
I natten där vi famlar ner—
står du och håller ljuset mer.
ChorusSanta Lucia, kom till oss,
när vinterns tunga mörker slåss.
Din låga brinner klar och fri—
i dig får natten poesi.
OutroNär gryningen med silver går,
och mörkret äntligen förstår,
är du som sista glöden kvar—
ett löfte givet år från år.
Deutsch
VerseWenn die Nacht schwer und kalt liegt,
und Schatten über die Ställe wandern,
dann vernimmt man ein Flüstern durch den Schnee –
ein Licht, das sich langsam und schön bewegt.
VerseAm frostbedeckten Fensterglas
steht die Welt still im Zorn des Winters.
Doch über den hellen Boden des Hofes
geht sie, die unsere Stärke erleuchtet.
ChorusSanta Lucia, Freundin der Nacht,
du trägst noch immer ein Feuer in der Dunkelheit.
Wo der Winter jeden Weg bewacht,
gehst du und singst uns frei nach Hause.
VerseIn stillen Räumen, wo Herzen verborgen sind,
wo alte Sorgen einst vergessen waren,
steigen Flammen aus deinen Spuren empor –
als stünde ein Traum in der Asche.
VerseDer Glanz deiner Krone, wie das Feuer der Sterne,
hat das Land der gefrorenen Seele erweckt.
Und Schritt für Schritt in der Zeit der Dunkelheit
schenkst du Wärme, Hoffnung und Frieden.
ChorusSanta Lucia, Freundin der Nacht,
du trägst noch immer ein Feuer in der Dunkelheit.
In einer Welt der Schatten, im Tosen des Sturms,
führst du uns nach Hause und ins Licht.
BridgeUnd der Wind trägt deinen stillen Namen,
er flüstert sanft von Geduld und Geborgenheit.
In der Nacht, in der wir uns tappend absenken –
stehst du da und hältst das Licht umso stärker.
ChorusSanta Lucia, komm zu uns,
wenn die schwere Dunkelheit des Winters kämpft.
Deine Flamme brennt klar und frei –
in dir findet die Nacht Poesie.
OutroWenn die Dämmerung mit Silber vergeht,
und die Dunkelheit endlich versteht,
bist du wie die letzte Glut –
ein Versprechen, das Jahr für Jahr gegeben wird.
English
VerseWhen the night lies heavy and cold,
and shadows wander across the stables,
then a whisper is heard through the snow –
a light moving slowly and beautifully.
VerseAt the frost-covered windowpane,
the world stands still in winter’s wrath.
Yet across the bright courtyard floor
she walks—she who illuminates our strength.
ChorusSanta Lucia, friend of the night,
you still carry a fire in the darkness.
Where winter guards every path,
you walk and sing us safely home.
VerseIn quiet rooms where hearts are hidden,
where old sorrows were once forgotten,
flames rise up from your footsteps –
as if a dream stood amidst the ashes.
VerseThe radiance of your crown, like the fire of the stars,
has awakened the land of the frozen soul.
And step by step, in this time of darkness,
you bestow warmth, hope, and peace.
ChorusSanta Lucia, friend of the night,
you still carry a fire in the darkness.
In a world of shadows, amidst the raging storm,
you lead us home and into the light.
BridgeAnd the wind carries your quiet name,
whispering softly of patience and solace.
In the night, as we move forward, groping our way –
you stand there, holding the light ever stronger.
ChorusSanta Lucia, come to us,
when winter’s heavy darkness struggles.
Your flame burns clear and free –
in you, the night finds poetry.
OutroWhen twilight fades into silver,
and darkness finally understands,
you are like the last ember –
a promise made year after year.