Spring over Långban

VerseThe snow slips down from Långban’s stone, from iron ribs and earth-brown bone. The old mine dreams beneath the hill, but deep below, its heart beats still. Where manganese and cobalt sleep, where silver ghosts in darkness keep, the richest veins of ancient ground wake softly now without a sound. BridgeThe frost lets go, the shadows run, the rock grows warm beneath the sun. And Bergslagen, with thawing hand, lifts winter’s coat from lake and land. ChorusO Långban, rise from snow and rain, your sleeping fire burns again. Through birch and stream, through light and stone, the spring has called your spirit home. VerseThe lakes of Bergslagen breathe once more, white ice breaks loose from shore to shore. Their winter gowns drift pale and thin, as happy waters laugh within. Small brooks awake in forest shade, through moss and root their songs are laid. They tumble down with silver cheer, as if they’d waited half the year. BridgeThe wild geese write across the sky, the gulls return with hungry cry. Above the pines, the daylight grows, and nobody misses shoveling snow. ChorusO Långban, rise from snow and rain, your sleeping fire burns again. Through birch and stream, through light and stone, the spring has called your spirit home. VerseIn village yards the people stand, with coffee warm in weathered hands. They speak of Walpurgis, fire, and song, of nights grown short and days grown long. The children chase the muddy light, the chimneys sigh their last of white. And old men smile at cloudless skies, with spring reflected in their eyes. BridgeNo hammer rings, no furnace roars, yet life returns through hidden doors. The ore may sleep in earth’s dark keep, but every spring climbs from the deep. ChorusO Långban, rise from snow and rain, your sleeping fire burns again. Through birch and stream, through light and stone, the spring has called your spirit home. O Långban, bloom in northern flame, the thaw now whispers out your name. From mine and meadow, lake and loam, the spring has called your spirit home. OutroThe dark earth warms, the waters run — and Långban wakes beneath the sun.

VerseDer Schnee gleitet ab von Långbans Stein, von Eisenrippen und erdbraunem Gebein. Die alte Grube träumt unterm Hügel, doch tief im Innern schlägt ihr Herz noch still. Wo Mangan und Kobalt ruhen, wo silberne Geister im Dunkeln wachen, erwachen nun sanft und lautlos die reichsten Adern des uralten Bodens. BridgeDer Frost lässt nach, die Schatten fliehen, der Fels erwärmt sich in der Sonne. Und Bergslagen streift mit tauender Hand den Wintermantel von See und Land. ChorusO Långban, erwach aus Schnee und Regen, dein schlafendes Feuer brennt erneut. Durch Birken und Bäche, durch Licht und Stein hat der Frühling deinen Geist heimgerufen. VerseDie Seen Bergslagens atmen wieder auf, weißes Eis löst sich von Ufer zu Ufer. Ihr Winterkleid treibt bleich dahin, während frohes Wasser im Inneren lacht. Kleine Bäche erwachen im Waldesschatten, durch Moos und Wurzeln erklingt ihr Lied. Sie stürzen herab mit silberner Heiterkeit, als hätten sie das halbe Jahr gewartet. BridgeWildgänse schreiben Zeichen an den Himmel, Möwen kehren mit hungrigem Schrei zurück. Über den Kiefern wächst das Tageslicht, und niemand vermisst das Schneeschippen. ChorusO Långban, erwach aus Schnee und Regen, dein schlafendes Feuer brennt erneut. Durch Birken und Bäche, durch Licht und Stein hat der Frühling deinen Geist heimgerufen. VerseAuf den Höfen stehen die Menschen, mit warmem Kaffee in wettergegerbten Händen. Sie sprechen von Walpurgis, Feuer und Gesang, von Nächten, die kürzer, und Tagen, die länger werden. Kinder jagen dem schlammigen Licht nach, die Schornsteine ​​seufzen ihren letzten weißen Rauch aus. Und alte Männer lächeln in den wolkenlosen Himmel, während sich der Frühling in ihren Augen spiegelt. BridgeKein Hammer hallt, kein Ofen dröhnt, doch das Leben kehrt durch verborgene Türen zurück. Das Erz mag ruhn in dunkler Erdengruft, doch jeden Frühling steigt es aus der Tiefe auf. ChorusO Långban, steig empor aus Schnee und Regen, dein schlafend Feuer brennt aufs Neu. Durch Birken, Bach, durch Licht und Stein rief der Frühling deinen Geist nach Haus. O Långban, blühe auf in nördlicher Glut, das Tauwetter flüstert nun deinen Namen. Aus Grube, Wiese, See und Lehm rief der Frühling deinen Geist nach Haus. OutroDie dunkle Erde wärmt sich, die Wasser fließen – und Långban erwacht unter der Sonne.

VerseSnön glider av Långbans sten, från järnrevben och jordbrunt ben. Den gamla gruvan drömmer under kullen, men djupt inuti slår dess hjärta fortfarande tyst. Där mangan och kobolt ligger vilande, där silverandar vakar i mörkret, väcker nu försiktigt och tyst den rikaste ådrorna i den uråldriga jorden. BridgeFrosten lättar, skuggorna flyr, berget värms upp i solen. Och Bergslagen, med en tinande hand, stryker undan vintermanteln av sjö och land. ChorusO Långban, vaken från snö och regn, din sovande eld brinner på nytt. Genom björkar och bäckar, genom ljus och sten, har våren kallat din ande hem. VerseBergslagens sjöar andas igen, vit is smälter från strand till strand. Hennes vinterkappa driver blek, medan glädjefyllt vatten skrattar inombords. Små bäckar vaknar i skogens skugga, deras sång ringer genom mossa och rötter. De forsar ner med silverglänsande glädje, som om de hade väntat ett halvår. BridgeVildgäss skriver tecken på himlen, måsar återvänder med hungriga rop. Dagsljuset växer över tallarna, och ingen missar att skotta snö. ChorusO Långban, vaken från snö och regn, din sovande eld brinner igen. Genom björkar och bäckar, genom ljus och sten, har våren kallat din ande hem. VersePå gårdarna står människor, med varmt kaffe i väderbitna händer. De talar om Valborgsmässoafton, eld och sång, om nätter som blir kortare och dagar som blir längre. Barn jagar det leriga ljuset, skorstenarna suckar ut sin sista vita rök. Och gamla män ler mot den molnfria himlen, medan våren speglas i deras ögon. BridgeIngen hammare ekar, ingen ugn dånar, ändå återvänder livet genom dolda dörrar. Malmen må vila i mörka jordgravar, ändå stiger den varje vår ur djupet. ChorusO Långban, res dig upp från snö och regn, din sovande eld brinner på nytt. Genom björk, bäck, genom ljus och sten, kallade våren din ande hem. O Långban, blomma i norrländsk hetta, tön viskar nu ditt namn. Från grop, äng, sjö och lera, kallade våren din ande hem. OutroDen mörka jorden värms upp, vattnet flödar – och Långban vaknar under solen.