Jorden svara

IntroJag stängde ner en skärm sent en torsdagskväll när rummet blev blått av ett liv utan eld Det blinkade möten och lösenord kvar men ingen frågade vem jag var Verse 1I tjugo långa år hade jag suttit där med händer som glömt vad händer är Jag byggde små broar av kod och begär som revs innan någon hann gå över där Och ute gick våren med jord under nagel med starar i ladan och vind över hagar men jag satt kvar som en mutter i ett hjul och kallade tröttheten vardag och jul Verse 2Så sålde jag staden, den sålde mij sist ett kök utan morgon, en gata med brist Jag packade böcker, en kniv och en såg och for dit där skogen står stilla och låg En gård låg och väntade, mager och grå med tak som behövde bli trodda på Där lutade ladan som någon som sov och marken bar spår av en gammal hov Verse 3Jag gick upp till stenen där mossan är mjuk med ryggen för tung och med viljan sjuk Jag sade: “Gamle vän, jag har lämnat mitt bord men jag vet inte än om jag valt rätt jord” Då drog det i granen, ett långsamt drag som om skogen mindes min första dag Och rösten kom inte från ovan, men nära från barr under foten, från björkens begära Verse 4“Varför frågar du mig om vägen är sann när dina fötter redan känner den, man? Du sökte ett svar som kunde förstås men jorden svarar först när den får sås En skärm ger dig ljus men värmer dig ej ett fält ger dig motstånd och väntar på dig Ett frö är ett ord som tar längre tid men stannar i handen och växer i frid” Verse 5Jag gick ner till gården och började smått bar ut gammalt järn, slog upp dörrar som stått Jag lagade gärdet med rostig tråd och kände hur dagen blev enkel och rå En höna skrek till som en trumpet av skinn en katt gick förbi med augusti i sinn Och veden jag klöv sjöng kort i min famn som om varje kubbe visste mitt namn Verse 6Det var inget stort, inget vackert beslut bara jord på min jacka när dagen gick ut Men kvällen kom stilla och lade sig ner över åkrar som inte begärde mer Jag mindes kontorets förtorkade luft dess kaffe, dess klockor, dess vänliga bluff Och tänkte: jag byggde så mycket av sand men här blir en timme kvar i min hand Bridge“Du kommer att frysa”, sa skogen till mig “och svära åt regnet som söker sig in Du kommer att tvivla när sommaren går och vintern står hård vid din dörr i år Men den som vill leva med jord och med träd får lära sig sakta vad mening är klädd Den bär inga titlar, den söker ej pris den luktar av fårull, av rök och av ris” Verse 7Så blev jag inte frälst, inte färdig, inte ny men mindre förlorad under kvällarnas sky Jag lärde mich lyssna till spadens metall mot stenarnas dova och envisa skall Och när någon frågar vad friheten var så pekar jag inte på svar jag har kvar Jag visar en grind som jag lagat med tråd en såbädd i maj och en vedtrave blå OutroFör jorden predikar med långsam röst den säger: kom närmare, lägg ner din bröst Här räknas du inte i timmar och krav men i allt du vårdar och allt du gav Jag stängde en skärm, och en morgon brann klar över fälten där dimman låg öppen och spar Jag frågade tyst om jag äntligen var och jorden svarade: “Börja. Var kvar.”