Motgift mot bruset

IntroDet blinkar bakom ögonlock, fast natten redan kommit. En stad av röster utan kropp har byggt sig i mitt blod. Jag bar dem hit i bröstet, alla krav och alla ljud. Men mossan tog emot min tyngd och svarade med jord. Verse 1Jag kom från skärmens vita sken, från ord som aldrig landar. Från händer fulla av ingenting, från dagar utan strand. Jag hörde världen ropa mig med tusen små alarm. Men granen stod och andades med snövit, långsam arm. Forest ReplyDå sade skogen ingenting. Den lät en korp dra förbi. Ett barr föll mjukt från mörkret ner och lade sig bredvid. ChorusMotgift mot bruset, en rot under min fot. Motgift mot rädslan, en vind genom mitt blod. Jag behöver inte svara på allt som kallar mig. När skogen inte vill mig något, kan jag äntligen bli mig. Verse 2Jag trodde jag behövde veta vad varje människa sa. Jag följde elden överallt tills ingen värme var kvar. Men bäcken bar sitt enkla namn och stenen höll sin plats. En hackspett slog i fjärran tall, så sakta kom jag fatt. ChorusMotgift mot bruset, en rot under min fot. Motgift mot rädslan, en vind genom mitt blod. Jag behöver inte vinna varje strid jag ser. När skogen inte kräver något, hör jag hjärtat mer. BridgeLåt världen rusa utan mig ett andetag, en stund. Låt orden tappa sina tänder, låt dagen bli till grund. Jag lägger ner min trötta blick där blåbärsriset står. Och allt som ville äga mig får inte följa härifrån. Så tyst kan ingen människa tala. Så milt kan ingen skärm förstå. En gran behöver inga lösenord för att låta livet gå. ChorusMotgift mot bruset, en stig tillbaka hem. Motgift mot mörkret, ett ljus jag inte tänt. Jag behöver inte bära varje skrik som söker mig. När skogen inte vill mig något, kan jag äntligen bli mig. OutroDet blinkar inte längre nu. Bara vinden, låg och ren. Och i mitt bröst går världen ner som regn i mjuknad sten.