Lasse hörde skogen

IntroLångt bortom orden låg stigen mjuk och våt Lasse gick före mig som om han visste något Verse 1Sommaren stod stilla mellan grönt och gult regnet höll sig nära men föll så tunt, så tunt Jag bar världen i bröstet som en sten jag inte såg Lasse nosade i mossan och glömde varje fråga då Verse 2Jag satte mig vid roten där skuggan höll mig kvar han lade sig vid foten och andades sitt svar Inga stora tankar ingen lära, inget krav bara päls mot handen bara lugn som inte bad Forest answerdu hör det för sent han hör det med en gång det som inte behöver namn kan ändå bli en sång Jag frågade om människan om eld vi tänder om igen om allt vi säger sönder när vi kunde vara vän Då lyfte Lasse huvudet mot vinden mellan träden som om skogen viskade och han förstod det redan Forest answerden som älskar utan makt vet mer än den som vet en liten kropp i stilla ro kan bära evighet Jag tror inte på svaren som låser himlen fast men ibland i sådant hjärtslag blir tvivlet nästan rast För allt som lever enkelt och inte vill äga mig visar något större än orden finner väg BridgeLasse hörde skogen innan jag blev tyst han hörde hur en tall kan stå och hur ett löv blir höst Han hörde ingen dom där ingen röst som gjorde sken bara samma gamla andning under bark och ben Verse 5När solen sjönk i grenarna och vägen drog oss hem gick han lätt genom lingonris jag gick långsamt efter den Och världen var densamma men inte lika hård för någon hade lyssnat utan språk, utan försvar OutroLasse hörde skogen jag hörde Lasse gå ibland är allt det heliga en tass i mjukaste blå Lasse hörde skogen och skogen svarade knappt bara höll oss nära tills mitt hjärta hann ikapp