Song

Än sover järnet (Still The Iron Sleeps)

From the album “Songs of Iron and Pine – Tales from Bergslagen”

TRACK 13

The iron still sleeps beneath Långban, Nordmark, Persberg, and the other old places of Bergslagen. Yet the landscape is no longer seen only as the end of an industrial age, but as an open book of stone, ice, and time. A new generation follows the old paths and finds in them the beginning of a future that preserves the past.

0:00

-0:00

Lyrics

Verse 1När röken sjönk bakom vår skog och sista skiftet vandrat hem, låg morgondimman över sjön och marken slöt sig tyst igen. Verse 2I Långbans sten finns färger kvar, vid Nordmark sjunger vinden lågt. Vid Persbergs djup står vattnet klart, i Nykroppas skog går minnet tyst. ChorusÄn sover järnet under jord, men stenen finner nya ord. Där elden dog och gruvan teg, går nya steg längs gammal väg. Och varje färg och varje namn får åter lyftas i en hand. Det gamla tystnar inte mer, det blir en väg för dem som ser. Verse 3Vid Storbrohyttans gamla mur rör björken sig i sommarvind. På Brattforshedens vida mark står isens skrift i jorden kvar. Verse 4Vid Tibergs udde speglar sjön det första ljuset efter snö. Och unga händer lyfter sten som om den bar ett hemligt frö. ChorusÄn sover järnet under jord, men fler kan höra stenens ord. Där elden dog och gruvan teg, går unga steg längs gammal väg. Och varje färg och varje namn förs varsamt vidare från hand till hand. Det gamla öppnar sig igen och visar vägen hem för dem. BridgeNu går ett ljus från ort till ort, från stenens djup till himlens port. Vi bryter ingen malm i dag, vi läser bergets gamla blad. En tråd av färg, av jord, av tid vävs genom bygden bit för bit. Det som en gång blev kallat slut slår varsamt sina portar upp. ChorusÄn sover järnet under jord, men stenen sjunger nya ord. Där elden dog och gruvan teg, tar morgondagen sina steg. Och varje färg och varje namn får åter lyftas i en hand. En ny tid gryr där minnen bor. Än sover järnet under jord.