I wonder where the poets, thinkers and quiet voices have gone. Beneath the old trees, I realise that depth has not disappeared; it has only become harder to hear beneath the noise.
0:00
-0:00
Lyrics
IntroI gläntan faller dagen ner
så mjukt att ingen märker mer
hur världen ropar bakom mig
med tusen röster utan stig
Verse 1Var gick de visa rösterna
de som bar eld i enkla ord
de som såg långt i tystnaden
och lyssnade mot samma jord
Nu springer tanken utan hem
från skärm till skärm, från svar till svar
men ingen hinner fråga mer
vad det är vi lämnar kvar
Verse 2Jag lade pannan mot en stam
och kände barkens gamla spår
som linjer ur en bortglömd bok
där tiden ännu långsamt går
En fågel teg i granens tak
en rot höll fast en hemlig tråd
och något djupt i mossans mörk
bar fram ett ordlöst råd
ChorusDe gamla träden tänker långsamt
de räknar inte dagens brus
de gömmer djupet under marken
och väntar stilla på sitt ljus
De gamla träden tänker långsamt
de svarar inte när vi vill
men böjer vinden genom kronan
och lär oss stå en stund till
Verse 3Jag frågade var dikten bor
när ingen längre stannar kvar
när varje rum fylls upp av ljud
och varje tystnad kräver svar
Då föll ett barr mot handen min
så lätt, så klart, så utan krav
som om en tanke fann sin form
först när den sjönk och gav sig av
BridgeKanske är de inte borta
kanske står de bakom larm
med jord på sina tysta skor
och natten vilande i arm
Kanske skriver någon ännu
vid ett fönster sent i nord
kanske växer varje tanke
som en rot kring gamla ord
ChorusDe gamla träden tänker långsamt
de bär vad vi har glömt att se
de talar lågt med vind och mossa
och ber oss inte ens att be
De gamla träden tänker långsamt
men deras tystnad vandrar långt
den går igenom våra händer
när hjärtat äntligen blir trångt
OutroSå stod jag kvar och sade inget
för svaret kom från gren till gren
det djupa har aldrig försvunnit
det väntar bara längre ner