Minerals Of A Hundred Colors

VerseGrey was the stone beneath the rain, Cold in the hand, dark from the vein. One ringing blow, the shell gave way, And hidden night awoke to day. The mountain opened, bright and strange, A world too old for any name. ChorusMinerals of a hundred colors, Sleeping where the daylight ends. Crimson fire and forest emerald, Golden sparks and violet threads. Stars the ancient darkness guarded, Born before the roots and flowers. All the wonder of the mountain In a hundred hidden colors. VerseBlue as the ice on winter lakes, Green as the moss the spring awakes, Black as the shafts beneath our feet, White as the first December sleet. Each broken surface caught the sun, And showed a world beneath our one. ChorusMinerals of a hundred colors, Sleeping where the daylight ends. Crimson fire and forest emerald, Golden sparks and violet threads. Stars the ancient darkness guarded, Born before the roots and flowers. All the wonder of the mountain In a hundred hidden colors. VerseThey carried fragments from the ground To distant halls and cities round. With careful hands and searching eyes, They named the stones and classified. Yet every book and measured line Could never hold their full design. For names may tell us what they are, But not why stone should shine like stars. BridgeBefore the forest clothed the hill, Before the lake lay deep and still, Before a human voice was heard, The fire below shaped every shard. No eye had seen their colours burn, No hand had held them to the sun. Through nameless ages, sealed from sight, The mountain kept its fields of light. ChorusMinerals of a hundred colors, Rising where the daylight ends. Crimson fire and forest emerald, Golden sparks and violet threads. Stars the ancient darkness guarded, Now are shining in our hands. All the wonder of Långban Born in fire beneath the land. Minerals of a hundred colors, Older than the pine and flowers. Still the mountain hides its wonders, Still it dreams in silent colors. OutroAnd deep beneath the sleeping stone, Where no descending light has shone, Beyond the reach of hand or name, A thousand colours still remain.

VerseGrau war der Stein im Regenlicht, Kalt in der Hand, von Adern durchzogen. Ein hallender Schlag, die Hülle gab nach, Und verborgene Nacht erwachte zum Tag. Der Berg öffnete sich, hell und fremd, Eine Welt, zu alt für jeden Namen. ChorusMineralien in hundert Farben, Schlafend dort, wo das Tageslicht endet. Karmesinrotes Feuer und Waldsmaragd, Goldene Funken und violette Fäden. Sterne, die die uralte Dunkelheit barg, Geboren vor Wurzeln und Blumen. All das Wunder des Berges In hundert verborgenen Farben. VerseBlau wie das Eis auf Winterseen, Grün wie das Moos, das der Frühling weckt, Schwarz wie die Schächte unter unseren Füßen, Weiß wie der erste Schneeregen im Dezember. Jede Bruchfläche fing die Sonne ein Und zeigte eine Welt unter der unseren. ChorusMineralien in hundert Farben, Schlafend dort, wo das Tageslicht endet. Karmesinrotes Feuer und Waldsmaragd, Goldene Funken und violette Fäden. Sterne, die die uralte Dunkelheit barg, Geboren vor Wurzeln und Blumen. All das Wunder des Berges In hundert verborgenen Farben. VerseSie trugen Bruchstücke aus der Erde In ferne Hallen und Städte ringsum. Mit sorgsamen Händen und suchenden Augen Benannten und ordneten sie die Steine. Doch kein Buch und keine vermessene Zeile Konnten je ihr ganzes Wesen fassen. Denn Namen mögen uns sagen, was sie sind, Doch nicht, warum Stein wie Sterne leuchten kann. BridgeBevor der Wald den Hügel kleidete, Bevor der See tief und still dalag, Bevor eine menschliche Stimme erklang, Formte das Feuer tief unten jede Scherbe. Kein Auge hatte ihr Leuchten gesehen, Keine Hand sie in die Sonne gehalten. Durch namenlose Zeitalter, dem Blick entzogen, Bewahrte der Berg seine Lichtfelder. ChorusMineralien in hundert Farben, Erstrahlend dort, wo das Tageslicht endet. Karmesinrotes Feuer und Waldsmaragd, Goldene Funken und violette Fäden. Sterne, die die uralte Dunkelheit barg, Leuchten nun in unseren Händen. All die Wunder von Långban, Geboren im Feuer tief im Schoß der Erde. Mineralien in hundert Farben, Älter als Kiefern und Blumen. Noch immer birgt der Berg seine Wunder, Noch immer träumt er in stillen Farben. OutroUnd tief unter dem ruhenden Gestein, Wo nie ein Lichtstrahl drang hinein, Fernab von Hand und Namen, Bleiben tausend Farben bestehen.

VerseGrå var stenen i regnljuset, Kall i handen, ådrad genom hela. Ett rungande slag, skalet gav vika, Och dold natt vaknade till dag. Berget öppnade sig, ljust och märkligt, En värld för gammal för något namn. ChorusMineraler i hundra färger, Sover där dagsljuset slutar. Krimröd eld och skogssmaragd, Gyllene gnistor och violetta trådar. Stjärnor dolda av uråldrigt mörker, Födda från rötter och blommor. Allt bergets under I hundra dolda färger. VerseBlå som isen på vintersjöar, Grön som mossan som våren väcker, Svart som skaften under våra fötter, Vit som den första snöblandningen i december. Varje spricka fångade solen Och avslöjade en värld under vår egen. ChorusMineraler i hundra färger, Sover där dagsljuset slutar. Karmosinröd eld och skogssmaragd, Gyllene gnistor och violetta trådar. Stjärnor dolda av uråldrigt mörker, Födda från rötter och blommor. Allt bergets under, I hundra dolda färger. VerseDe bar fragment från jorden, Till avlägsna salar och städer runt omkring. Med försiktiga händer och rannsakande ögon, Nämnde och sorterade de stenarna. Men ingen bok och ingen uppmätt linje kunde någonsin fånga hela deras väsen. Ty namn kan berätta för oss vad de är, Men inte varför sten kan lysa som stjärnor. BridgeInnan skogen klädde kullen, Innan sjön låg djup och stilla, Innan en mänsklig röst hördes, Formade elden djupt nedanför varje skärva. Inget öga hade sett deras strålglans, Ingen hand hade hållit upp dem mot solen. Genom namnlösa tidsåldrar, dolda för insyn, Bevarade berget sina ljusfält. ChorusMineraler i hundra färger, Skinnande där dagsljuset slutar. Karmosinröd eld och skogssmaragd, Gyllene gnistor och violetta trådar. Stjärnor som det uråldriga mörkret dolde, Lyser nu i våra händer. Alla Långbans under, Födda i eld djupt i jordens sköte. Mineraler i hundra färger, Äldre än tallar och blommor. Fortfarande håller berget sina under, Fortfarande drömmer det i tysta färger. OutroOch djupt under den slumrande klippan, Där ingen ljusstråle någonsin trängt igenom, Långt från hand och namn, Finns tusen färger kvar.