Santa Lucia – Sång från mörkret

Verse 1När natten ligger tung och kall, och skuggor vandrar över stall, då hörs en viskning genom snön— ett ljus som rör sig sakta, skönt. Verse 2Vid fönstrets rimfrostrika glas står världen still i vinterras. Men över gårdens bleka mark går hon som lyser upp vår stark. ChorusSanta Lucia, nattens vän, du bär en eld i mörkret än. Där vintern vaktar varje stig, går du och sjunger hem oss fri. Verse 3I tysta rum där hjärtan gömts, där gamla sorger brukat glömts, slår lågor upp från dina spår— som om en dröm i askan står. Verse 4Din kronas glöd som stjärnors brand har väckt den frusna själens land. Och steg för steg i mörkrets tid skänker du värme, hopp och frid. ChorusSanta Lucia, nattens vän, du bär en eld i mörkret än. I skuggors värld, i stormens brus, du leder oss mot hem och ljus. BridgeOch vinden bär ditt stilla namn, det viskar mjukt om tålamod och famn. I natten där vi famlar ner— står du och håller ljuset mer. ChorusSanta Lucia, kom till oss, när vinterns tunga mörker slåss. Din låga brinner klar och fri— i dig får natten poesi. OutroNär gryningen med silver går, och mörkret äntligen förstår, är du som sista glöden kvar— ett löfte givet år från år.