Utan fisk, utan brådska

ForestÅrorna knarrar lågt över mörkblått vatten en mås skär genom kvällen och allt jag glömde blir stilla VerseTvå somrar låg båten kvar vid bryggans grånade trä jag sade snart, jag sade sen men dagarna gick förbi mig Nu sitter jag här igen med tallarna tätt intill en lina ut i gyllne sjö och händer som äntligen vill VerseJag kastar där solen faller men flötet ligger still ingen fisk rör vid kroken ingen fångst blir min i kväll Förr hade jag räknat timmar och kallat dagen tom men vattnet bär mitt andetag och skogen står där som dom ChorusUtan fisk, utan brådska utan mål att hinna fram sjön vill ingenting av mig och därför blir jag sann Utan fisk, utan brådska utan svar i varje hand jag kom hit utan att vinna och gick rikare i land VerseJag talar lågt mot stranden där kvällen blånar mild “Varför känns det som jag fått allt när korgen ändå är tom?” Då susar det i kronorna som om en gammal vän log bakom varje grönskande gren och svarade långsamt sen Forest answerdu kom för första gången utan att kräva mer därför öppnade vattnet sig fast inget drog dig ner VerseStaden mäter varje steg var stund ska ge besked en bild, ett ord, en siffra till en rast som aldrig får fred Men bävern skriver inga mål måsen ber om inget namn och sjön den håller himlen kvar utan att kalla det framgång ChorusUtan fisk, utan brådska utan mål att hinna fram sjön vill ingenting av mig och därför blir jag sann Utan fisk, utan brådska utan svar i varje hand jag kom hit utan att vinna och gick rikare i land BridgeJag drar in linan långsamt den blänker, tom och klar som om själva tomheten var gåvan jag fick kvar Och skogen säger ingenting när solen sjunker ner ibland är visdom bara att inte tala mer OutroIngen fisk ingen fångst ingen seger att förklara Bara åror barr och vatten och en kväll som lät mig vara

WaldDie Ruder knarren leise über dunkelblauem Wasser eine Möwe durchschneidet die Abenddämmerung und alles, was ich vergaß wird still VerseZwei Sommer lang lag das Boot am grauen Holz des Stegs Ich sagte bald, ich sagte spät doch die Tage vergingen Nun sitze ich wieder hier mit den Kiefern nah eine Angel im goldenen See und Hände, die endlich wollen VerseIch werfe aus, wo die Sonne untergeht doch der Schwimmer liegt still kein Fisch beißt an kein Fang wird mir heute Nacht gehören Früher hatte ich die Stunden gezählt und den Tag leer genannt doch das Wasser trägt meinen Atem und der Wald steht da wie ein Dom ChorusOhne Fisch, ohne Eile ohne ein Ziel zu erreichen will das Meer nichts von mir und deshalb werde ich wahrhaftig Ohne Fisch, ohne Eile ohne eine Antwort in jeder Hand kam ich hierher, ohne zu gewinnen und ging reicher an Land VerseIch Sprich leise zum Strand, wo die Abenddämmerung sanft weht: „Warum fühlt es sich an, als hätte ich alles, wenn der Korb doch leer ist?“ Dann rascheln die Kronen, als ob ein alter Freund hinter jedem grünen Zweig lächelte und langsam antwortete: Antwort des WaldesDu kamst zum ersten Mal, ohne mehr zu fordern. Deshalb öffnete sich das Wasser, obwohl dich nichts hinabzog. VerseDie Stadt misst jeden Schritt, jeden Augenblick sollte verkünden: ein Bild, ein Wort, eine Zahl für eine Pause, die niemals Frieden findet. Doch der Biber schreibt keine Ziele, die Möwe fragt nach keinem Namen, und der See hält den Himmel zurück, ohne es Erfolg zu nennen. ChorusOhne Fische, ohne Eile, ohne ein Ziel, das es zu erreichen gilt, will der See nichts von mir, und deshalb werde ich wahrhaftig. Ohne Fische, ohne Eile, ohne eine Antwort in jeder Hand. Ich kam hierher, ohne zu gewinnen, und ging reicher an Land. BridgeIch ziehe die Leine langsam ein, sie glänzt, leer und klar, als ob die Leere selbst das Geschenk wäre, das mir blieb. Und der Wald sagt nichts, wenn die Sonne Sets Manchmal ist Weisheit einfach zu schweigen OutroKein Fisch kein Fang kein Sieg zu verkünden Nur Ruder Stangen und Wasser und ein Abend der mich in Ruhe ließ

ForestThe oars creak softly over dark blue water a seagull cuts through the twilight and everything I forgot falls silent VerseFor two summers, the boat lay against the grey wood of the dock I said "soon," I said "later" yet the days slipped by Now I sit here again with the pines close by a line cast into the golden lake and hands that finally want to be here VerseI cast out where the sun goes down but the float remains still no fish is biting no catch will be mine tonight I used to count the hours and call the day empty but the water carries my breath and the forest stands like a cathedral ChorusWithout fish, without haste without reaching a destination the water wants nothing from me and so I become true Without fish, without haste without an answer in every hand I came here without winning and stepped ashore richer VerseI speak softly to the shore, where the twilight gently drifts: "Why does it feel like I have everything, when the basket is empty?" Then the treetops rustle, as if an old friend were smiling from behind every green branch and slowly answering: Forest's AnswerYou came for the first time without demanding anything more. That is why the water opened up, even though nothing was pulling you down. VerseThe city measures every step, demanding that every moment proclaim something: an image, a word, a number for a pause that never finds peace. Yet the beaver sets no goals, the gull asks for no name, and the lake holds back the sky without calling it success. ChorusWithout fish, without haste, without a goal to reach, the lake wants nothing from me, and so I become real. Without fish, without haste, without an answer in hand. I came here without winning, and stepped ashore richer. BridgeI slowly reel in the line; it gleams, empty and clear, as if the emptiness itself were the gift I was left with. And the forest says nothing as the sun sets; sometimes wisdom is simply keeping silent. OutroNo fish, no catch, no victory to proclaim. Just oars, poles, and water, and an evening that left me in peace.